Ibland möter bilister hästar med ryttare på vägen. Det finns en del som är bra att ha i åtanke då, både för ryttare och för bilist. 

De allra flesta ryttare vill inte rida på bilvägar, men det kan vara det enda sättet attta sig till mer ridvänliga ställen.

Genom att sakta ner och hålla avstånd minskar risken att en olycka ska ske. Hästar är flyktdjur och kan bli rädda för det mesta. En ryttare är skyldig att göra vad den kan för att underlätta omkörningen eller mötet både för bilisten och för hästarna.

Hästekipage, ridande eller körande, betraktas som fordon och ska färdas på höger sida av vägen, så nära vägkanten som möjligt. De ska följa trafikreglerna precis som alla andra. En ryttare får inte rida på gång- eller cykelbanor. Inte heller på motorväg eller motortrafikled.

Bilar har både lampor och reflexer, det bör ryttaren och hästen också ha. Om du kör häst med vagn eller släde under mörker, ska du ha lykta med vitt ljus framåt, lykta med rött ljus bakåt, orange reflex åt sidorna och två röda reflexer baktill. Lyktorna ska sitta på vänstra sidan av ekipaget. Reflexer bör man ha i sådan omfattning och placerade på ett sådant sätt att det tydligt framgår vad det är för slags trafikant det handlar om. På hästen är det bra att ha reflexer på benen, framför allt på vänster framben och höger bakben, samt någon reflex som syns bra bakifrån, till exempel fastsatt i svansen eller på ryttarens rygg.

Det här kan du som bilist tänka på nästa gång du möter en häst och ryttare i trafiken:

1. Undvik tutan och helljuset.
2. Om ryttaren höjer ena armen upp och ner vid sidan av kroppen betyder det att ryttaren vill att du ska sakta ner.
3. Finns det möjlighet så byt fil, det hjälper ryttaren jättemycket.
4. Även om du har ett tyst fordon kan hästen bli rädd för något helt annat. Kanske något som rör sig eller låter i diket eller i ett träd.
5. Tänk på hästen som om den inte hade någon ryttare på sig, som om det vore ett vilt djur, kanske en stor älg. Och en stor älg passerar man ju inte i 90 km/h.

Love Pernilla